God självkänsla och ett gott självförtroende är inte en absolut garanti för att du mår bra. Ju mer vi sätter fokus på oss själva desto mer egocentrerade blir vi i vårt mående. Det är minst lika viktigt i rollen som förälder att visa våra barn att någon annan är viktig.

Europa står och gapar, en humanitär katastrof är ett faktum. Mängder av människor är på flykt undan krig och elände. Dagligen läser vi om eländiga tragedier, fruktansvärda historier där familjer genomgått helvete för att med nöd och näppe undkomma med livet i behåll.

Samtidigt i mitt eget liv, känslan är att det är ljusår ifrån flykt och svält, arbetar jag med barn och ungdomar som mår allt sämre. Ungdomar är den grupp i samhället vars psykiska ohälsa ständigt ökar. Depression, självskadebeteende, ångest, ätstörningar, sömnstörningar och omotivation till livet. Arbetet som skolkurator utmanar mig att tänka större.

Jag tog mig tiden att titta på Martin Fosters föreläsning på Ur Play (http://urplay.se/Produkter/189114-UR-Samtiden-KBT-kongress-2015-Radsla-oro-och-sjalvkansla-hos-barn) som handlar om rädsla, oro och självkänsla hos barn. Han menar på att våra barn och ungdomar matas med mantrat att jag är viktig. Självklart är det viktigt att se sitt eget värde och att se sitt liv som värdefullt viktigt. Dock handlar allt om balans. Enligt Martin Foster är det minst lika viktigt att inse att någon annan är viktig, för att få möjligheten att utveckla välmående.

Risken med att matas med mantrat att Jag ska bli bäst, Jag vinner priser, Jag ska bli hockeyproffs, Jag ska ha A på alla prov, är att vi har ungdomar med högt bekräftelsebehov genom prestationer. Att de då kanske har gott självförtroende är i sig gott, men inte ett vaccin mot psykisk ohälsa.  

Att inte uppnå till alla de möjligheter och krav som ställa på en ungdom genom att sikta efter att bli just bäst, föder en känsla av otillräcklighet. Tanken är god, att var och en är just unik och speciell, dock verkar det som om det kan gå till överdrift och istället generera sämre mående. God självkänsla i kombination med ett gott självförtroende är därmed goda egenskaper men inte avgörande för välmående. 
Hur kan vi då se att andra människor, är just människor. Hur kan vi genuint agera och praktiskt handla för att visa att någon annan är värdefull. Europa kryllar av hjälpbehövande värdefulla människor och våra samhällen behöver stora grupper i samhället att visa att vi tillsammans har ett ansvar för varandra. En liten insats skapar inte stora skillnader, men om alla gör något bidrar vi till en godare värld.