Barn mår bra av tydlighet. Det är min bestämda åsikt. Det är även någonting som vi vuxna mår bra av. Att veta vad som förväntas och vilka gränser vi bör förhålla oss inom. När barn utvecklas hittar de ständigt nya gränser att utforska, tänja och lära sig av. En tydlighet i vilka gränser som är ok att gränsa och vilka gränser som är absolut förbjudna att korsa skapar trygghet.

Exempelvis kan det finnas fysiska gränser som ens föräldrar satt upp. Hur långt hemifrån det är ok att gå. Om den ena föräldern tycker att det är ok att gå till lekplatsen och den andra föräldern säger att det är ok att gå så långt hemifrån att du fortfarande kan se huset. Var går gränsen då? Det kompetenta och trygga barnet kan göra en bedömning och lita på den. Dock kan ett barn som är osäkert för stunden och är otroligt för hur ens föräldrar kommer att reagera ifall jag går bakom trädet och faktiskt inte ser huset.

För att undvika situationer där barnen känner sig osäkra och otrygga i vilka regler som gäller, krävs kommunikation. Hur kommunicerar du med dina barn? Självklart skiljer sig nivån för kommunikation åt för en 4 åring och för en 10 åring. De klarar av olika saker. De tolkar sin värld utifrån sin uppfattning och processer utifrån de tidigare erfarenheter som de har med sig.

Som förälder är det sällan enkelt att sätta gränser och kommunicera eftersom allt förändras i takt med att barnet växer och utvecklas. Än mer komplicerat är det när man hemma har flera barn där alla befinner sig i olika utvecklings faser och klarar av olika saker. Om vi då försöker att förenkla.

• Sätt regler utifrån barnets nivå. Beslutar du/ni er för en gräns, var villig att arbeta hårt för att upprätthålla regeln. Om du sätter upp en regel som du sedan inte upprätthåller betyder det för barnet att gränsen är ok att passera. Så även andra gränser som uppkommer längs vägen. De gränser ni beslutar er för att ha ska vara tydlig. Dessutom ska det vara tydligt vad som händer ifall barnet ändå väljer att korsa gränsen. Vad blir alltså konsekvensen ifall barnet inte gör som avtalats. Var noga med att välja ut vilka regler som är viktigast. De regler ni väljer att lägga vikt vid blir dem som ni aktivt måste arbeta för att förverkliga. Börja med ett fåtal stycken. Undvik att hamna i en situation med 1000 regler som säger si och så, men som ni inte orkar att driva och hålla hela vägen. Välj med andra ord ut de strider ni är villiga att ta, och håll på dem fullt ut.

• Kommunicera och förmedla vad som beslutats. Exempelvis ifall regeln är att man ska sköta sig väl på biblioteket. Det betyder att barnet inte ska skrika och härja runt, hålla sig i närheten av föräldern. Var då tydlig med vilket beteende du förväntar dig av barnet redan innan ni går in till biblioteket. Påminn under tiden ni är där och belöna barnet med positiv feedback när ni går därifrån. Ifall barnet inte gjort som ni kom överens om, var tydlig med konsekvenser. Är det så att ni sagt att det inte blir någon fika, eller att ni går därifrån meddetsamma ifall barnet missköter sig är det viktigt att ni uppfyller er del av avtalet. Då är det mycket lättare vid nästa besök. Barn ser igenom tomma hot, och då är detsamma som att regeln/gränsen/beslutet inte finns. Barnet korsar då gränsen och kommer att fortsätta med det fler gånger.

• Håll din del av avtalet. Jag nämnde det som hastigast för en liten stund sedan. Du som vuxen behöver upprätthålla din del av avtalet. Det är de vuxna som står för att hålla uppe ramarna och upprätthålla reglerna. Se dig som din familjs egna lilla polismakt. Börjar du att se mellan fingrarna på de regler kommer tydligheten att urholkas, reglerna kommer ej vara betydelsefulla eftersom den vuxna ej värdesätter dem, och barnen kommer därmed även att anse dem vara obetydelsefulla.
  Ifall ni beslutat om en viss konsekvens för ett visst misskött beteende, bör den införlivas oavsett om det är jobbigt eller tråkigt för dig som förälder. Exempelvis, när ett barn misskött sig i affären till den grad att föräldern får lämna vagnen och åka hem. Väldigt jobbigt, eftersom familjen behöver mat på bordet… men konsekvensen måste upprätthållas. Signalvärdet i att upprätthålla regler, ha tydliga konsekvenser och rättvisa för alla parter, skapar barn som känner sig trygg med sin tillvaro. Även om situationen där och då är jobbig, blir det tydligt vad som händer ifall inte alla gör sin del av vad som förväntas.

• Utvärdera. Gå tillsammans igenom vad som fungerar bra och vad som kan fungera bättre. Utifrån barnets mognadsålder givetvis. För mindre barn är deras medbestämmanderätt mindre, då de inte har förmågan att resonera kring vad som är bäst för dem. Med större barn och tonåringar är detta ett utmärkt sätt att förhandla och lära sig att kompromissa för att hitta en god helhetslösning. Givetvis finns det vissa regler som man som förälder inte är villig att kompromissa med. Dock finns det andra regler som barnet kan vara med och resonera kring.

• Välj dina strider. Du kommer inte att vinna alla strider så välj dem väl. Exempelvis är det bra att lära sig att få ta några minuters betänketid innan du svarar på en önskan från barnet. Säg inte nej per automatik och ge med dig senare. Det urholkar trovärdigheten i dina svar. Är du osäker på om du ska ta just den här striden, ta några minuter och ställ dig frågan vad det är för resultat du är ute efter just idag.

• Håll dig till vad ni beslutat. Det är enkelt att frångå sina bestämda rutiner eller regler. Att helt enkelt börja göra undantag. Till en början är det viktigt att få tydliga rutiner och se att de sitter innan man kan frångå rutinerna. Du som vuxen är den som bör vara en god förebild som håller dig till era regler och visar genom ditt agerande hur viktiga de är. Börja därmed med en eller två regler. Arbeta för att de sitter och att hela familjen verkligen har anammat dem. Först därefter kan det vara dags att arbeta för nästa sak. Alla är vi människor och har lätt för att glömma, göra misstag eller att den lilla latmasken inom oss gör att vi blir för bekväma för att slutföra någonting. Ta er därmed inte vatten över huvudet, börja med små mål och arbeta er metodisk vidare efter det.

Genom att sätta tydliga ramar för vad som förväntas, när det förväntas och vad som händer ifall det inte uppnås skapar tydlighet både för dig i din föräldraroll och även för barnet. Det är tryggt att veta trafikreglerna för att klara av att korsa vägen under rusningstrafik, det är tryggt att veta hur säkerhetsrutinerna går till på flygplatsen när man ska iväg och resa. Att veta vad som förväntas, vad som är ok och tillåtet ger dig handlingsutrymme att klara av situationen och hålla dig inom ramarna och gör människan lugn. (för det mesta )

Tidvis går det inflation i regler och pratar man med föräldrar generellt, är de allra flesta positiva till att man måste ha regler hemma för att barnen ska må bra. Dock är det lätt att bli hemmablind och glömma bort varför vissa regler sätts upp. Det är ofta så att man i en stressad situation förbjuder eller snabbt säger ja/nej till någonting, utan att ha tänkt igenom vad det faktiskt betyder på sikt för barnet och för familjen. Att vid dessa tillfällen lära sig att ta ett steg tillbaka och säga; “Låt mig få fundera på det en liten stund” är helt ok. Det köper en stressad förälder ett liten stunds betänketid och möjlighet att få fatta ett klokt beslut. Var vis i din roll som förälder och skapa inte svårare situationer för dig där hemma än vad du behöver. Era barn skapar kaoset och de svåra situationerna så bra på egen hand.

Alla vill vi ha tydlighet för att veta vad som förväntas utav oss. Så även våra barn.