”…JAG HAR BARN”

Texten fångade min uppmärksamhet när jag körde bil på väg in till stan här om dagen. Meddetsamma insåg jag att jag stör mig på uttrycket. Det är ju faktiskt ett rätt vanligt uttryck som man hör lite här och var. Tidigare har jag inte alls reagerat på meningen, men just denna dag kunde jag inte släppa den.

Vaddå, jag HAR barn!?
Det säger absolut ingenting om hur du är som förälder. Inte om du anstränger dig, är närvarande fysiskt eller mentalt. Det är ett uttryck som endast att du satt ett barn till världen.

Jag antar att jag reagerar på ett vis för att söka rättvisa för alla de barn där ute som saknar en eller flera föräldrar. Där föräldern av olika anledningar valt att ta avstånd av sina barn. Vissa föräldrar finns inte närvarande mentalt. Andra har kastat in föräldra-handduken för länge sedan i jakten på ett annat spännande liv. Men de kan ändå säga att de HAR barn. För mig kändes det inte helt rättvist.

Kan man dessutom HA en människa?
Det är ju inte en ägodel. Det är inte en sak man kan placera i bokhyllan.

Jag anser att barn inte är något man HAR eller inte har. Däremot kan du vara en förälder, eller inte en förälder. Det kan du ju vara oavsett om du varit med i själva tillverkningen av barnet eller ej.

Nä, det hela lirade inte rätt med min magkänsla. Idag vill jag att mitt blogginlägg ska handla om alla de föräldrar som valt att ta avstånd från sina barn. Givetvis med respekt och fullständig förståelse för att livet inte alltid blir som man tänkt sig.

Dock anser jag att barn alltid har rätt till sina föräldrar, men att föräldrarna däremot inte alltid har rätt till sina barn. Ett barn kommer med största sannolikhet att alltid vara nyfiken på sina föräldrar, oavsett om de är dess biologiska, adopterade eller sociala föräldrar. Om man som förälder väljer att ta avstånd från sitt barn, bör man veta att det är ett avgörande beslut för barnet.

Jag talar själv av egen erfarenhet, dock ur ett barnperspektiv. Som barn får man alltid frågor om vem ens mamma eller pappa är? Hur ser din familj ut? Fick du den av mamma och pappa i julklapp? I takt med att barnet blir äldre kommer frågor hos skolsköterskan/läkaren/sjukvården om hur ens familjs sjukdomshistorik ser hur? Har ni hjärt-och kärl-sjukdomar i familjen? Människor som i stressade situationer inte tänker sig för och uttrycker sin förutfattade mening om att de flesta växer upp med en kärnfamilj. De har inte några onda avsikter, det bara råkar bli så.
Barnen kommer då förmodligen att svara med sin inprogrammerade och automatiska svarsröst, någonting man som barn lärt sig för att hantera situationen. På insidan kommer dock alla de 1000 frågor att snurra runt i huvudet, frågorna som barnet funderar kring när ingen ser eller hör.

När du som vuxen individ väljer att sätta ett liv till denna värld anser jag att du har ett ansvar. Det ansvaret börjar i samma stund som livet börjat att gro i magen.

Det finns ett ansvar att ge barnet de bästa förutsättningarna till livet. Vi får alla olika förutsättningar, olika möjlighet vad gäller mat, trygghet, ekonomi, utbildning, välmående och välfärd. Dock tillhör vi som lever i Sverige dem som kan anse oss vara lyckligt lottade i de flesta avseenden. Livet serverar oss ändå väldigt olika förutsättningar.

Jag utgår dock från ett par olika grundantaganden.

  • Alla föräldrar älskar sina barn.
  • Alla föräldrar vill sina barns bästa.
  • Alla föräldrar gör så gott de kan.

Ändå vet jag att alla barn inte har det gott. Med andra ord finns det alltid undantag. (tyvärr, för barnens skull…)

Det finns barn som växer upp i hem där det förekommer våld, hot, missbruk och misär.

Det finns barn som växer upp i fantastiska uppväxtmiljöer av rikedom, hälsa och välmående, men med föräldrar som inte är närvarande.

Det finns barn som inte blir älskade. Det finns barn som blir bortstötta, det finns barn som dagligen blir hackade på och kuvade.

Det finns föräldrar som inte förstår att deras ord och handlingar påverkar barnet negativt.

Det finns alltid folk som inte har sinnesnärvaron att förstå och se vad som försiggår mitt framför ögonen på dem.

Det finns föräldrar som vill väl, men handlar fel.

Det finns barn

Det finns föräldrar

Jag önskar att vi alla kunde bli lite mer ödmjuka inför det faktum att vi påverkar varandra varje dag. När vi vuxit upp och om man då har den stora äran att bli förälder, då har vi verkligen en stor inverkan på våra barn. De lever med oss och kring oss, oavsett om vi finns där fysiskt eller mentalt.

Jag önskar att alla föräldrar har förmågan att vara självkritiska och ärliga mot sig själva. Att kunna ifrågasätta sig själv i sin roll som förälder. Ställ dig frågan; HAR jag barn eller är jag förälder?

2018-04-28T20:37:14+00:00 april 28th, 2018|

2 Comments

  1. Therese Blad 28 april, 2018 at 20:48 - Reply

    Tummen upp för dina texter. Inspirerande och tänkvärda.

    • Nina 28 april, 2018 at 20:50 - Reply

      Tack ska du ha. Snällt sagt.
      Jag hoppas du får en fantastisk lördagskväll. Kramar

Leave A Comment