Jag har funderat mycket över det här med att vara en god förebild. Det finns väldigt många olika tolkningar om vad att vara en god förebild är.

Jag tycker om att förenkla. Om jag vill vara en god förebild, så tänker jag att mitt agerande och mitt beteende kan speglas och kopieras till någon annan. Den andra personen som sedan gör likadant som jag, har han/hon ett beteende som jag tycker är bra. Den personen har apat efter, härmat eller kopierat mitt beteende.

Exempel. Om jag tycker att det är viktigt att tacka för maten, då tackar även jag för maten. Detta leder till att andra i min familj också kommer att värdesätta att tacka för maten.

Att vara en god förebild innebär att vara medveten om sitt eget sätt att vara, agera och reagera. Att vara en god förebild ses som en viktig roll i samhället. Visst har vi alla någon som vi ser som vår förebild och som vi vill vara lika. Vi prisar och höjer våra fotbollsförebilder upp till skyarna. Vi tänker tillbaka till våra fantastiska glada fröknar från lågstadiet som hade så mycket tålamod med oss, och vi trycker in i huvudet på våra tonåringar att de ska vara goda förebilder för sina mindre syskon.

Det kan visserligen vara lika så viktigt att ha en antiförebild, en karaktär som man absolut inte vill bli som. Någon som har ett sätt att vara som väcker avsmak hos just mig. Det är då i alla fall jag kommer på mig själv med att tänka att jag absolut inte vill bli som den personen. Jag tror att alla jag känner någon gång sagt så om deras egna föräldrar, ”måtte jag aldrig börjar göra likadant som min pappa gällande…”

Hur är det då med internet och hur vi är mot varandra där?

Jag finner det djupt fascinerande hur vuxna kan vara direkt kränkande och hotfulla mot varandra på nätet. Att vuxna medelklass-Svenssons kränker varandra och offentliga personer helt öppet och inloggade på sina Facebookprofiler. Det är som om de vanliga reglerna i samhället upphör att existera för att de består av ettor och nollor i ett programmerat och digitalt format. Jag tvivlar starkt på att dessa familjefädrar skulle sagt samma sak om de mötte personen öppet på exempelvis Ica Maxi.

Näthatet tar upp mycket utrymme i offentliga kommentatorsfält och unga kändisar får kämpa hårt med att klara av att hantera ”vanliga” medborgares taskiga och direkt hotfulla sätt att skriva till dem kring deras offentliga framträdanden. Vi har en amerikansk president som i alla fall jag inte anser beter sig som en förebild i sociala media. Hans Twitter konto går hett för att driva ilskna och laddade debatter vidare till ”folket”. Ett annat exempel men en positiv förebild är handbollspelaren Linnéa Claeson, som startat #assholesonline som ett motangrepp mot de kränkande kommentarer och direkt hotfulla meddelanden hon fått som offentlig person.

En god förebild har en god karaktär och hans/hennes moral är god och konkret i alla olika forum och arenor, både IRL och online. Borde inte en förebild även då vara en förebild på nätet?

Dagens barn och ungdomar är uppvuxna med sociala medier och internet som en naturlig och självklar del av deras liv. De funderar kanske på hur det var att växa upp på 80 talet när det inte fanns bärbara datorer inte heller mobiltelefoner med sms funktioner. Lika mycket som jag själv funderade på som barn hur det var för mormor att leva under kriget när all mat ransonerades och kaffe var en exklusiv delikatessvara som var svår och kostsam att få tag i.

Dagens barn och ungdomar ser nätet som en naturlig del av livet. De ser att det som händer på nätet är lika verkligt som det som sker IRL (in real life). Det vet och förstår i större utsträckning än många vuxna att det skrivna ordet är lika smärtsamt som det man säger i tal till någon. Nätkränkningar sårar lika mycket som om samma person klivit fram till en på stan och sagt dessa saker rakt upp i ansiktet på en, om inte mer! Eftersom det skrivna ordet lever kvar, får större spridning och kan upprepas in i oändlighet.  De vuxna däremot har många gånger fått det här om bakfoten. De kränker, hatar, näthatar och sårar varandra öppet på nätet i tron om att det inte är på riktigt. Många unga gör likadant, för vad gör deras förebilder?

Våra barn är i behov av kloka förebilder på även den arenan. Lika mycket som de behöver goda förebilder inom idrottslivet eller ute i samhället, lika mycket behöver de goda förebilder på sociala medier. De behöver att deras nära och kära, att deras föräldrar och viktiga förebilder och värdesätter sin moral på alla arenor.

Även om våra ungdomar många gånger förstår mer än vuxna om nätet, är de i behov av guidning. De behöver lyhörda vuxna som leder dem och hjälper att utvecklas som individer. De kommer att göra galna saker, riskfyllda och smärtsamma val. Precis som med livet i sin helhet behöver de viktiga vuxna och föräldrar som stöttar dem om och när detta sker. Så med andra ord kan vi lära oss av ungdomarna om deras nätvardag och ungdomarna kan i sin tur förhoppningsvis lära av oss med mer livserfarenhet.

Jag är hoppfull om framtiden

/ Nina Smedberg