Tänk på de chefer, medarbetare eller ledare som du haft omkring dig under din livstid. Välj ut ett par av dem som du tyckte riktigt gott om. Vad var det som de gjorde som du uppskattade? Vilka egenskaper hade de? Hur bemötte de dig?

Vanligtvis när jag ställer denna fråga till medarbetare, föräldrar och chefer säger de något i stil med att de goda ledarna de haft gav dem förtroende, litade på dem, lät dem utvecklas, visade tilltro till deras förmåga att lösa uppgifter, hade ett sätt att motivera och hålla dem om ryggen även om det var tuffa tider, var rättvisa, lugna, ärliga och förtroendeingivande.

Ingen som jag hittills har stött på har svarat att de var begränsande, tillämpade hårda konsekvenser, var kontrollerande och detaljstyrande.

Det finns många likheter i ledarskap och föräldraskap, till stor del skulle jag vilja säga att ett gott föräldraskap är ett gott ledarskap.

Viljan att beskydda

Som förälder vill man många gånger leverera svaren på komplexa frågeställningar som dyker upp. Om din dotter kommer hem och berättar att någon varit elak mot henne i skolan vill vi gärna skydda henne, lösa bekymret åt henne. Vara handlingskraftiga och ringa upp den ”elaka ungens” föräldrar och be dem att ta ett riktigt snack med den där slyngeln. För INGEN ska minsann vara elak mot min lilla fantastiska dotter. Som förälder vill man skydda henne från elaka kommentarer och säkert även ringa till skolan som även de ska lösa problemet åt henne.

Låt bli att ta över ansvaret

Jag ställer er frågan om det är ett ledarskap? Njae, eller hur?
För en ledare tar inte över ansvaret för svåra uppgifter när det börjar storma. En ledare leder, motiverar, lugnar och stöttar. Så ser i alla fall jag ett gott ledarskap. Ledarna som ni beskrivit ovan, hur hade hen agerat om det var en yrkesmässig situation?

Som en god chef/ledare skulle medarbetaren under dessa elaka kommentarer vara behjälplig av någon som ställer de rätta frågorna. Exempelvis:

• Öppna frågor som ber om utveckling och exempel.
  Ställ inte frågor som går att svara med ja eller nej. Eftersom du förmodligen då bara får ett ja eller nej till svars.
• Bekräfta resurser och förmåga.
  Bekräftar sin tilltro till din förmåga att hantera situationen. ”Jag hör att du tänkt mycket kring den här elaka kommentaren och vad som du sa tillbaka. Du är väldigt klok. Vad har du funderat på för lösningar? ”
• Reflektioner på personens  uttalanden om självtillit.
  ”Dina förslag verkar vara väldigt genomtänkta, vilket av dem tror du att du ska börja med att prova?” ”Jag tror också, precis som du att ni kommer hitta en bra lösning på det här. Jag hör att du gärna vill bli kompis med henne igen”
• Summering av personens skäl till förändring.
  Sammanfatta de argument som barnet presenterat. Hjälp till att sätta dina ord på det som sagts.

Genom att inte ta över ansvaret för situationen lär sig barnet att känna sig själv. Får tilltro till sin egen förmåga att lösa liknande händelser i framtiden och framförallt känner styrka i att ens förälder har tilltro till dess kapacitet. Barnet känner sig lyssnat till och upplever förmodligen även att det finns en trygghet i att kunna berätta om roliga men även jobbiga saker som händer i dess vardag utan att föräldrarna dömer.

Learning Pit

James Nottingham har gjort en inspirerande filmsnutt om vad de rätta frågorna gör för utvecklande lärande i skolan. Samma tankegångar går givetvis att applicera på föräldraskapet. Om vi vuxna jämt levererar det rätta svaret tar vi ifrån barnen möjligheten att själva utveckla förmågan till självtänkande, tilltro till sin egen förmåga och kritiskt tänkande.  Här nedan finns länken till hans klipp som är ca 10 min långt och beskriver det som han valt att kalla för ”Learning pit”.