Att få lite uppmuntran kan göra så mycket. I mitt fall handlade det kanske om att jag fick beröm för vad jag skrivit. Men det här inlägget handlar mer om att bli sedd och bekräftad samt om tankar på hur man väljer att se på sin tid.            

I sommar fick jag en så himla fin kommentar av en vän, vid ett festligt tillfälle. Ni vet sådär när man inte alls är beredd. Inte alls tänker i det facket. När det kommer beröm för något som jag gjort för väldigt länge sedan, vid ett tillfälle man inte alls hade tänkt sig att det skulle kunna göra det. Jag var helt ”off guard” och blev väldigt glad.

Han sa ” Du skriver väldigt fina och tänkvärda saker. Jag och min fru läser allt du skriver. Men nu var det ett tag sedan du la upp nåt nytt.” Vi fortsatte att prata om just föräldraskap och hur det känns som om man vänder ut och in på sig själv, och aldrig riktigt räcker till. Hur man lätt tror att alla andra är de där perfekta föräldrarna och hur man själv ser alla sprickor och sin egen otillräcklighet.

Ja, det var länge sedan jag skrev. Ja, jag kämpar själv med att försöka göra så gott jag kan med att få ihop livet och stötta, uppfostra och leva ihop med mina två fantastiska söner och min fina man.  

Förmodligen är det av just den där anledningen som vi pratade om vid det där festliga tillfället. Känslan av otillräcklighet! Det är förmodligen därför jag inte skrivit på länge.

Jag precis som många andra har en hel sjö att ösa ur gällande saker som ska göras i vardagen. Det finns så mycket som jag skulle vilja göra med min tid. Men bara en begränsad tid till att ägna mig åt sådant där som är viktigt men inte viktigast, exempelvis som att träna, blogga, fundera på saker i mitt eget huvud, träffa vänner, förverkliga mig själv, läsa en bok, gå ärenden, pyssla, fixa i trädgården, baka, stryka tvätten, lära mig spela gitarr, spela spel, plocka svamp, gå en drejkurs, mecka med en veteranbil… Ja förslagslistan kan göras oändlig.

Oavsett hur mycket ledig tid vi har före eller innan vi har gjort alla de där ”måstena”, har vi vårt ansvar som förälder att ta hänsyn till.  Hur brukar du prioritera? Har du varje dag minst 15 min kvalitetstid ihop med vardera familjemedlem? 15 min i veckan?

I mitt yrke träffar jag ofta föräldrar. Vissa har små bekymmer med sina barn, andra har stora bekymmer med sina barn. Tid för varandra, är något som vanligtvis saknas hos de familjer som beskriver stora bekymmer i relationerna. (en väldigt förenklad analys visserligen)

Det är intressant att prata om hur vi väljer att prioritera vår tid. Enligt mig är det oftast ett val vi vuxna gör, och det är inte alltid med tanke på konsekvenserna de ger. Hade jag där och då vetat att jag väljer att lägga tid på någonting som på sikt inte kommer vara viktigt för mig, hade jag förmodligen valt annorlunda.

Relationer är spännande på det viset. De tar lång tid att bygga upp en god relation. Men de kan raseras på kort tid. En relation är som färskvara, och behöver underhållas. Bara för att du en gång haft en god relation med någon betyder inte att du kan trampa in och kräva en massa saker…för att kunna göra uttag, behövs insättningar. Vissa relationer i vuxen ålder kanske inte behöver underhållas lite mycket, eller lika ofta. Men de har ofta haft omfattande insättningar under lång tid.

Relationen med dina barn är likadan. Den kräver tid, omfattande insättningar av engagemang, kärlek, empati och lyhördhet. De kan inte bara traska in och kräva uttag när det är tomt på kontot.

Så återigen till min fråga. När och hur ofta tänker du att insättningarna sker i relation till dina barn? Är det innan du gjort alla måsten? Efteråt? En gång var fjärde skottår? Lagom till semestern? Eller är det varje dag och så ofta du bara får chansen?

Jag kanske inte bloggar så ofta som jag gjorde innan. Min tid är lika begränsad som de flesta andra. Och ja, jag kämpar lika mycket som alla ni andra med att få ihop dagarna, och försöka finnas där som en positiv mamma för mina gossar.

Det är svårt att inte jämföra sig med andra, när man ser någon annans perfekt skötta trädgård och undrar hur i hela friden de får tiden till att räcka till. Men sanningen är den att en stökig trädgård kan innebära ett par timmar mer tid ihop med barnen. Vi väljer alla att prioritera olika. Jag hoppas att fler slutar att jämföra med andra och känner sig glada och bekväma med sina egna prioriteringar.

Massor av kärlek

/ Nina