Begränsas eller upptäcka alla äventyr?

Det finns så mycket som kan gå fel, men det finns även så mycket att upptäcka. Jag kan inte annat än att fundera kring alla de människor som låter sig styras och begränsas av eventuella hinder.

Just nu sitter jag i Spanien och skriver. Vi är här på skidresa i Sierra Nevada och passar på med lite solresa längs medelhavet när vi ändå håller på. Vi reste hit hela familjen på 14 dagar välförtjänt semester. En 4 månaders baby, en snart 7 åriga, min fästman och jag själv. Vi ska leva som alp-apor i 10 dagar på 2300 meters höjd över havet. Åka skidor, dricka kall öl på uteservering i solen och rulla barnvagn på slingriga vägar längs berget och i byn. Efter det beger vi oss 4 dagar till Medelhavskusten för lite varmare väder och strandnära aktiviteter.

Visst låter det som en välplanerad vistelse, med inte allt för många saker som skulle kunna gå fel… Aj aj aj, det trodde jag med.

Mitt upp i alla bakslag är det klart att det är svårt att förhålla sig positiv och tacksam för allt som faktiskt går rätt. Men så fort jag fått lite distans på saker och ting inser jag att det där man brukar säga, stämmer så väl in.

”Det handlar inte om hur man har det, utan hur man tar det”

  • Vi blev förstenade med båda våra plan.
  • Den ena förseningen gjorde att vi missade vårt anslutande plan, och det andra planet som vi blev ombokade till blev ytterligare försenat.
  • Det gjorde att vi missade vår transfer upp till bergen,
  • vi fick betala extra för att få nyckeln till lägenheten utlämnad mitt i natten. Och en resa som skulle ta 12 timmar från dörr till dörr blev en 20 timmar sen och utdragen resa.
  • Allt vårt incheckade bagage blev borttappat. Så där står vi med spädbarn och barn, på en skidort i södra Spanien, utan skidor, utan varma kläder, utan blöjor och med en massa förväntningar kring vårt lilla äventyr.
  • När vi ringer vårt försäkringsbolag har de missat att lägga in tilläggsförsäkringen som vi tidigare bett om, så inga ersättningar på hemförsäkringen som täcker våra extra utgifter… Vi som tidigare varit så nöjda med Trygg Hansa blev ytterst besvikna på deras service! Bottenbetyg tyvärr.

Där kan man tycka att våra bakslag skulle sluta.

  • Vädret visade sig vara det sämsta på de senaste 30 åren. Tre dagar sol och resten blev dimma, dis och ärtsoppa till sikt i backen. Kallt och blåsigt på toppen. En massa lifter och backar som var avstängda.
  • Sista tre dagarna lämnar vi bergen och styr om vår resa eftersom det är snöstorm och vi håller på att bli insnöade i lägenheten. Det är avstängt i backarna pga överhängande risk för laviner.
  • Affärerna stänger, det är i slutet på säsongen. Byn töms på folk. Vi upplever oss som ensamma dumma turister i en tom bergsby, mitt i snöstorm. Försöker beställa taxi på spanska, chauffören talar knagglig engelska. Hur ska detta gå?!
  • Taxin som ska hämta oss kommer inte ner på vår gata. Det har kommit för mycket snö. Vi kånkar all vår packning, barn, barnvagn och oss själva för branta uppförsbackar 500 meter i knädjup snö. Svetten porlar. Jag får monstermens. Typiskt!

I den här fasen på vår resa ser jag att vi minsann haft lite otur. Det har skett saker som är oförutsägbara och beklagliga. Men vi har vår hälsa. Vi har varandra och vi har haft fantastiskt kul. Vår 4 månaders baby är gladaste ungen i världen och så glad över att bara få vara med. Han käkar sin mjölkersättning var som helst och sover när han behöver. Albin snart 7 år är överlycklig över att få åka off-piståkning med min fästman som lär honom allt han kan om hopp, puder och pistvett och etikett.
Vi äter spännande måltider på mängder av restauranger, jagar glass i 7 grader plus och sol. Spanjorerna skakar på huvudet. Fyndar vinterskor på rea, badar i pool varje kväll. Jag tränar backintervaller med barnvagn, ibland med lite extra motstånd i form av lössnö, ibland med alldeles för mycket vinterkläder på mig.

Vi har roligt tillsamman. Vi skrattar åt eländet. Umgås och har galet mysiga stunder helt analogt. Läser böcker. Äter tapas. Drar till Granada och storstads shoppar. (Ja, för oss som kommer från Halmstad tycker att Granada med sina 350 000 invånare är i en storstad) Dricker Cafe con leche i den sporadiska solen och alla motgångar är som bortblåsta.

Det handlar inte om hur man har det, det handlar om hur man tar det.

Vi hade kunnat erkänna oss besegrade och ge upp. Tycka att vår resa inte var värt alla pengarna. Sura ihop och blir bittra över att det inte blev som vi hade tänkt oss. Vi hade kunnat se alla svårigheter med att resa med barn. Eller se all glädje och tiden vi spenderar tillsammans som det värdefullaste i världen. Resan har absolut blivit ett äventyr. Ett annat äventyr än det vi hade förväntat oss, men ändå ett äventyr som vi uppskattar och värnar minnena av.

Inte att vi vill begränsa våra liv för att vi möter motstånd. Inte ser vi resandet som ett hinder nu när familjen blivit större. Alla äventyr är berikande.

Nu håller vi tummarna för att solen ska titta fram och vi får njuta av lite medelhavsvärme i Nerja. Det verkar dock som värmen förflyttat sig till Skandinavien såhär lämpligt när vi precis rest därifrån.

Till alla er där hemma önskar vi att ni passar på och njuta. Det handlar inte om hur man har det, utan hur man tar det.

/ Nina

 

2018-04-14T15:31:11+00:00 april 14th, 2018|

Leave A Comment