Ångest, dåligt självförtroende, utanförskap, segregering, curlade barn med bortskämda fasoner! Jag ser en tydlig röd tråd i många av de problem som jag i min roll som skolkurator får handskas med dagligen. När barn förväntar sig att någon annan ska lösa deras bekymmer åt dem! När det saknas självinsikt, saknas tilltro till att kunna påverka sin egen situation.

Alla barn vill lyckas och nå toppen av sin potential, men långt ifrån alla vill kämpa för att komma dit. Många ger upp innan de ens har försökt. De skyller sina misslyckanden och motgångar på andra och har svårt att se att de själva många gånger försatt sig i den prekära situation de befinner sig i.

Jag brukar berätta en liten historia om hockey. Själv är jag inte hockeyspelare, och har väl inte särskilt stort intresse för den sporten, men berättelsen jag brukar berätta handlar om kämpaglöd och vilja.

Jag har fått berättat för mig att det sällan är de mest talangfulla hockeyspelarna i 10-15 års åldern som lyckas bli proffs i NHL och leva på sin idrottskarriär. Det är snarare de som är sådär mellanduktiga, mediokra och lärt sig att kämpa hårt för varje utveckling de gör inom hockeyn. De har slitit många timmar på isen, nött teknik och med ömma muskler, träningsvärk och trötta kroppar pallrat sig upp tidiga mornar/sena kvällar till träningen för att bli bättre på sporten de hyser så stor passion för. De mest talangfulla idrottsungdomarna, som kommer ut på isen och utan större ansträngning klarar av sådant som de mellanduktiga spelarna nöter timmar efter timmar, kommer förr eller senare till en punkt där de stöter på svårigheter de måste kämpa för att klara av. Har de då inte hittat en strategi för att klara motgångar brukar även talangerna sluta efter ett tag. De har svårt för att se nederlaget, att de inte klarade av att vara bäst. Talang räcker bara till en viss punkt i livet innan slit och hårt arbete tar över. De ungdomarna som kämpat och fortsätter att passionerat arbeta hårt för att bli bättre inom sin idrott kommer längre. De tränar upp sina förmågor och med lite tur, kontakter och god hälsa kanske de lyckas nå eliten inom sin sport. Kanske lyckas de även bli spelare i NHL och får representera Sverige i VM. Eller så har de lyckats spendera massor av tid med att göra något som får dem att må bra, samtidigt som de lärt sig att kämpa för varje steg i livet. Att inte ge upp.

Vad är då min sensmoral? Jo, att hårt arbete och motgångar skapar trygga, duktiga och kompetenta barn. Att jämt få sin vilja fram, att få allt serverat på silverfat oavsett hur kompetent man är, det är att göra barnen en björntjänst. De som klarar sig bäst är de som kämpar hårdast. De som inte ger upp. De som ser motgångar och hinder men fortsätter att arbeta hårt för att nå sitt mål . Barnen som är motiverade inifrån  och ser motgångar som en del av resan, har enklare att klara livet svårigheter.

Mina elever brukar få höra berättelsen om hockeyspelarna och hur viktigt det är att fortsätta att kämpa med matteläxan trots att det är svårt, det är säkert någon i klassen som klarar av det mycket lättare, det finns säkert de som knappt behöver anstränga sig för att klara av läxan hemma, de som får A på proven och får all lärares beröm. Det finns även de som kämpar, kämpar hårt och gör sitt bästa genom att aldrig ge upp. De är mina hjältar! Det är kämparglöden och allt “jävlar anammar” som gör att envisa, starka och driftiga barn  blir driftiga vuxna.