Hur ska man som förälder orka vara den starka och gränssättande, när man själv kanske har en riktigt kass dag? Hur ska man orka vara konsekvens när irritationen växer och man egentligen bara vill implodera och försvinna en stund från jordens yta?

Har du någonsin känt att tankarna susar igenom huvudet som en motorväg? Konstant bombaderas man av; “Mamma? Mamma? Mamma? mamma….. MAMMA!!!!?”

Så brukar i alla fall jag känna, att jag vill jag säga upp mig från det här uppdraget som förälder för en liten stund. Åka någonstans långt bor där det är soligt och fullt med palmer, BossaNova musik och fullt av paraplydrinkar. Tyvärr funkar det ju inte riktigt så. Mitt uppdrag som förälder är ett åtagande som finns där konstant. Jag kan vara bortrest och frånvarande rent fysiskt en stund, men mentalt finns alltid uppdraget där. Ett livslångt uppdrag att älska, att fostra och att finnas där i med och motgångar.

När den där motorvägen i huvudet susar som allra mest, frågorna “mamma mamma, mamma” haglar in och samtidigt kanske middagen ska lagas och telefonen ringer, det knackar på dörren, något barn behöver hjälp på toaletten och plötsligt spiller någon annan ut ett glas mjölk över hela köksbordet. Dessa tillfällen hjälper det med ett harmoniskt inre! Hmmmm…. Men hur lätt är det att få sig ett harmoniskt inre när stressen tar över?

Jag har hittat mitt sätt att återfå fokus. Det är inte lätt och det fungerar förmodligen inte för alla. Trixet är att hitta sin lösning. Oftast handlar det om att signalera för sin omgivning att just nu kan ni inte ropa på mig, just nu kan jag inte prata med dig, just nu kan jag inte prata i telefon, just nu behöver jag lite hjälp. Att be om hjälp i en situation där du känner att “snart flippar jag, om jag inte får hjälp”, är att visa sig mänsklig.

Visst kan man träna upp sin uthållighet och stresstålighet. Man kan i teorin veta precis hur man ska agera. I praktiken är det ibland svårt att använda sig av alla kloka ider. Motorvägen i huvudet susar allt fortare. Vet du hur du tar över kommandot i en sådan situation? Vet du vad du behöver i en sådan situation för att snabbt kunna bli den där starka och gränssättande föräldern?

Min lösning är att ta ett par minuters utvisning. Jag går undan och resonerar med mig själv. Jag ställer mig frågorna;

• Vad är det som händer? (identifiera problemet)
• Vilka lösningar ser jag som är möjliga att genomföra?
• ANDAS. Försöka att samla mina tankar och prioritera vad jag ska göra. Motorvägen i huvudet brukar kunna bli en landsväg istället.
• Besluta mig för att dra ner på mina krav. Välja mina strider och konstatera att ok är bra nog.

När jag väl resonerat med mig själv ett par minuter, andats och återfått fokus känner jag återigen att jag har kontroll över situationen. Jag känner mig starkare. När jag känner mig starkare kan jag även återfå förmågan att kommunicera med min familj. Vad är det vi ska göra, vilket är problemet och hur kan vi lösa det tillsammans.

Det är ok att vara sårbar ibland. Det är ok att be om hjälp när man inser att man nått sin yttersta gräns för vad man tål. Det är ok. Vi är alla superhjältar i våra barns ögon. Även superhjältar behöver hjälp av en sidekick ibland, eller av ett gott team.

Din stolthet kommer att fortsätta att vara intakt även om du ber om hjälp. För är det vad som behövs för att återta kontrollen i situationen, är det precis vad en stark människa också skulle ha gjort.
Du är den bästa föräldern till ditt barn. Du har förmåga långt över vad du tror är din begränsning. Alla behöver vi andas, hjälp ibland och en paus för att kunna tänka klart.