Ledarskap kommer i alla dess former. Det är inte bara chefer och högt uppsatta tjänstemän som leder. Det absolut viktigaste ledarskapet i vårt samhälle står föräldraskapet för.

Vi har alla med oss olika erfarenheter kring detta. Alla har vi med oss våra upplevelser från våra föräldrars ledarskap och hur det blev för oss. Alla har vi även en uppfattning kring vad en god chef har för egenskaper, och vad en dålig chef har för egenskaper. Vissa har vi med oss en syn på ett auktoritärt ledarskap med en som kommenderar och andra som ska lyda. Andra har med sig ett mer jämbördigt förhållande till föräldraledarskapet med stark tilltro till varandras förmågor och där allas talan är viktig att komma till tals.

Över generationer har föräldrastilarna förändrats. Än idag finns få studier som belyser de långsiktiga effekterna på olika föräldraledarstilar, hur det påverkar barnet på sikt. Hur ett barn formas och påverkas av sina föräldrars sätt att leda. Vi vet helt enkelt inte fullt ut vad olika metoder i föräldraskapet gör för barnet i deras vuxna liv. Mycket kan vi ana, misstänka och tro. Men långt ifrån alla ”goda råd och tips” som professionella idag ger föräldrar kring sin föräldraroll är säkerställt i långtidsforskning.

Vill väl men, kan bli så fel

Alla föräldrar vill sina barn väl. De vill att barnen ska växa upp och må bra, utvecklas utefter sin fulla potential. Sträva efter lycka, välmående och goda levnadsvillkor. Föräldrar är villiga att göra allt för sina barn. Det särskiljer sig säkert från chefsledarskapet, eftersom chefer är en position som man har under arbetstid. Chefen får när arbetstiden är slut gå hem till sin egen svär och släppa på ansvaret för sina medarbetare. Chefen är chef på arbetstid, medens en förälder är förälder alltid. Aldrig semester från sitt föräldraskap, aldrig entledigad fullt ut.

Jag ser stora samband på ett chefsledarskap och ett föräldraledarskap. Ändå ser jag stora olikheter med. Mycket av sådant som föräldrar utsätter sina barn för, skulle de aldrig kunna tänka sig att utsätta sina medarbetare för ifall de själva skulle vara chef för dem.

Exempel Kommenderande förälder:

Lotta sitter och leker med sina gosedjur på sitt rum. Klockan börjar bli sent, men det har hon inte någon koll på. Hon är mitt uppe i sin lek med herr tiger och råttan Arne när pappa kliver in på rummet och avbryter leken.

– Men Lotta, säger pappa. Har du inte ens satt på dig pyjamasen än. Klockan är mycket och du ska sova nu.

Han tar Herr tiger och råttan Arne och lägger ner dem i gosedjurslådan.

-Gå genast och borsta tänderna och efter det marsch ner i säng. Nån saga hinner vi förmodligen inte med idag….

Exempel Kommenderande chef:

Anna sitter och skriver på ett offertförslag till en stor kund hon sedan länge hoppats på att lyckas håva in.  Hennes chef går förbi hennes kontor och ser att Anna fortfarande jobbar. Klockan är 17.15 och hennes arbetstid slutade redan vid 16. Chefen stegar in på kontoret och säger:

– Men Anna, vad gör du fortfarande här. Jobbar du fortfarande på det där förslaget. Kockan är mycket och du borde ha gått hem för länge sedan. Sluta genast med det du gör och försvinn härifrån.

Chefen stänger av datorn med ett knapptryck. Allt arbete som Anna lagt energi på den senaste timmen är förmodligen borta för evigt.

Skulle situationen med gosedjuren kunna hända?

Ja, förmodligen är det många barn och föräldrar som kan känna igen sig i den situationen. Föräldrar som helt enkelt avbryter viktig lek. Leken som är otroligt viktig för barnen, men inte lika viktig för dem vuxna. Föräldern agerar utifrån en välvilja, och oftast får barnen bara acceptera situationen.

Tror du att situationen med chefen skulle kunna inträffa? Ja, säkert finns det någon som varit med om en sidan situation, men jag tror inte att det är i lika hög omfattning som exemplet med barnet. Jag skulle vilja påstå att det är rätt ovanligt. Dessutom hade detta förmodligen blivit en omtalad situation. Chefen i fråga hade förmodligen inte varit särskilt omtyckt på sikt…

Vad tror du att Anna upplever kring sin chef när hen stänger av datorn. Upplever hon att hennes chef av välvilja stänger av den? Är det utifrån ett respektfullt sätt? Eller tror du att hon blir vansinnig på chefen och tycker att hen beter sig på ett underligt och egocentriskt vis?

Många av de situationen som uppstår kring föräldraledarskapet skulle kunna appliceras på en situation mellan chef och medarbetare. Det blir väldigt tydligt vad man förmedlar ifall vi vinklar det utifrån ett medarbetarperspektiv. Även om både föräldern och chefen agerade utifrån goa uppsåt och omtanke, blev det inte så bra för barnet eller Anna.

Relationen blir lidande

Exempel tonåring:
Tonåringen kommer hem 30 min försent-> Förälder påpekar sitt missnöje med att beordra extra sysslor i hemmet som ska göras under kvällen-> ungdomen påpekar sitt missnöje och ger förklaring om att hen missat bussen.

Exempel chefen:
Sverker kommer 30 min försent till arbetet-> Chefen påpekar sitt missnöje genom att ge extra arbetsuppgifter som ska göras under dagen-> Sverker påpekar sitt missnöje och förklarar att bilen inte startade på morgonen.

”Ledaren” ger någon form av konsekvens som ska vara märkbar, men tänker förmodligen inte på att både tonåringen och Sverker redan själva vet att de gjort fel. Situationen kommer förmodligen att leda till att relationen mellan dessa parter kommer att försämras och om det händer någonting som leder till en sen ankomst vid fler tillfällen kommer både Sverker och tonåringen att göra allt för att försöka att dölja detta. Det saknas helt ett respektfullt bemötande från ledaren/föräldern. Det finns ett tydligt maktspel och ledarskapet i exemplen består mer av auktoritet och krav på motprestation.

Sanningar och lögner

Hur hade du velat att Sverkers chef skulle bemöta honom vide en sen ankomst? Hur hade du velat bli bemött som tonåring när du missat bussen? Förmodligen hade vi alla velat bli bemötta med äkthet, vänligt och utifrån ett genuint intresse för att höra vad det är som hänt på vägen. Den danska familjeterapeuten och författaren Jesper Juul påstår att lögner uppstår när man tror att mottagaren helt enkelt inte klarar av att höra sanningen, eller inte vill höra sanningen.

Jag tror att många föräldrar ställer sig frågan varför ens barn ljuger för en om saker och ting. Varför de inte berättar om en vas råkat slå i backen och gå i tusen bitar. Varför mängder av vita lögner uppstår kring diverse revor i ytterkläder eller försvunna godsaker i skafferiet. Svaret är enkelt. Barnen upplever att föräldern inte klarar av att höra sanningen och fabricerar därför upp en historia som föräldern klarar av att höra.

Tänk på en situation då du själv senast förskönade sanningen, kanske du använde en vit lögn eller kanske var det en stor äkta lögn. Hur som, tänk på den gången. Så, har du kommit på när det var?

Fundera kring vad anledningen till varför du ljög?
Var det för att skydda dig själv mest? Eller handlade det om mottagaren? Tror du att mottagaren kunnat hantera sanningen lika enkelt?

Visst är det intressant att fundera kring dessa processer som sker inom oss, liksom med automatik. Det går blixtsnabbt i huvudet och vi funderar sällan kring vad anledningen till att det blir sådär. Om vi vill utvecklas som individer behöver vi ställa obekväma frågor och tvinga oss att tänka annorlunda.

Känner vi att vår ledarstil inte ger det resultat vi hade önskat hos personalgruppen? Upplever du att du inte når fram till dina barn, att de inte lyssnar på dig?

– Då är det förmodligen dags att tänka annorlunda.

Att fortsätta i precis samma hjulspår som du redan kört i otaliga gånger, kommer förmodligen att leda till precis samma resultat som du redan har. Genom att utmana dig själv att tänka, göra och bemöta på ett annat sätt når du med stor sannolikhet ett nytt resultat. Dessutom vet alla chefer att olika medarbetare behöver olika saker i olika stadier i livet, likväl behöver dina barn olika saker av ditt föräldraledareskap i olika faser i livet. Det som fungerade toppen för ett par veckor sedan, kanske fungerar mindre bra just nu, och genom att inte utvecklas är det du som hamnar på efterkälken.

Så även om dina avsikter är goda är inte det en garanti för att resultatet blir gott. Mänskliga relationer är intressanta på det viset. Så mycket mer komplexa än vad vi i första anblicken vill erkänna att de är.

Finns det situationer i ditt liv då din chef behandlat dig som ett barn? Finns det situationer då du som förälder glömt av att behandla dina barn med ömsesidig respekt? Alla gör vi klavertramp ibland! Den stora skillnaden är om vi lär oss av dem eller om vi repetitivt upprepar samma misstag gång på gång utan att finna någon lärdom.

Bakom tangenterna

/ Nina Smedberg