Hur viktiga är våra grundläggande fysiska behov egentligen?

Jag har tidigare skrivit om Maslows behovstrappa och steget med trygghet, samt mina tankar kring detta. Idag tänkte jag bjuda på lite funderingar kring det första steget i behovstrappan, som består av våra mest grundläggande fysiska behov som människor.

Fysiska/fysiologiska behov: Sömn/vila, mat/vatten, motion och att andas.

(I den vuxna versionen finns även sex med som grundläggande behov)

I alla faser i livet, oavsett om vi är barn, tonåringar eller vuxna bör vi tillgodose våra grundläggande behov. Tar vi bort något av dem, får det konsekvenser på hela vårt mående, både fysiskt och psykiskt. Får vi för lite mat, har vi svårt för att prestera på topp, har vi svårigheter att sova är det lätt att vara sur och vresig och glömma bort viktiga saker. Vi är sköra på det viset. Det krävs inte mycket för att få människan lite lätt ur balans. Vissa av oss är mer tåliga än andra. I vissa yrken, exempelvis inom det militära, tränas man till att klara av att prestera trots svårigheter med sömn, mat och en balanserad vätskebalans. Alla föräldrar som haft småbarn, med sömnlösa nätter kan relatera till hur minnesförmågan drastiskt försämras efter flera vakna nätter i rad. Hur den där “babybrain” kommer smygandes och plötsligt står man där och glömmer två av tre saker på shoppinglistan i mataffären.

Våra barn och ungdomar är inga undantag. Det är snarare ännu tydligare att ju sämre ett barn sover under perioder, desto mer konflikter blir det i hemmet och desto svårare blir det för förskole- och grundskolepersonal att försöka få till någon inlärningssituation. Vi har svårt att prestera, minnas, må bra och utvecklas när våra grundläggande behov åsidosätts. En fantastiskt bra hemsida med mer information kring barn och ungdomars sömn, stress och motion är www.unglivsstil.se. Tabellen nedan är tagen från unglivstil.se och beskriver antal timmars sömnbehov olika barn och ungdomar har under olika perioder i livet.

Under mina år i skolans värld som kurator, är jag förvånad över hur många familjer som glömmer bort vikten av de grundläggande behoven. De söker upp mentorer, lärare och skolhälsovårdspersonalen för att inlärningen inte fungerar som det ska. Barnen kanske känner sig stressade och utmattade.  Föräldrar förmedlar sin irritation över att barnen har för mycket läxor, eller att det ställs krav! Detta skapar ännu mer stress och föräldrarna är oroliga för sina barn. Barnen å andra sidan är trötta, håglösa, omotiverade och ledsna. När vi sedan sätter oss ner och reder i alla aktiviteter, läxor och dagliga rutiner visar det sig att det ofta slarvas med både mat och sömn. Det är ofta barnen har multipla fritidsaktiviteter och flera träningstillfällen, samt att föräldrarna har det likadant. Tid för samvaro, tid att äta tillsammans och fasta läggtider hamnar långt ner på prioriteringslistan och barnen kommer allt senare och senare i säng på kvällarna. Stress över att läxorna inte blev ordentligt gjorda, och att två träningspass råkade hamna på samma eftermiddagstid gror i det undermedvetna. Inte konstigt att den upplevda stressen ökar, även bland de yngre barnen! Tyvärr får skolan ofta skulden för stressen. Jag antar att det finns flera perspektiv och att alla situationer skiljer sig åt. Jag önskar att föräldrar skulle bli bättre på att se sin egen del i situationen innan man väljer att peka ut skolan som syndabock för all stress.

Mitt tips till er föräldrar är att stanna upp för reflektion då och då. Även när livet flyter på och alla mår bra är tid för reflektion välkomnat. Om allt fungerar bra, kan man tänka kring hur det kommer sig att det går bra. Oftast tar vi de stunder för givet, och glömmer att klappa oss själva på axeln och berömma oss själva när livet är i balans.

Om livet inte är helt i balans, och vi har en upplevd känsla av otakt i livet. Någon i familjen mår dåligt, stressen äter upp vardagslivet och den där väggen kommer allt närmare och närmare. Då är det verkligen på tiden att reflektera kring vad det är som händer i ens liv som gör att det är jobbigt och vi känner oss otillräckliga. Börja med att se över ifall varje familjemedlems grundläggande behov är uppfyllt. Vad kan ni göra för att förbättra situationen hemma hos er? Bör ni prioritera saker och ting annorlunda? Finns det någon som kan hjälpa till med stöd och stöttning? Behöver familjen en stressfri vecka? Fler fysiska aktiviteter eller kanske färre? Eller lite avlastning av någon form?

Vardagspusslet är inte alltid lätt att få ihop. Ibland rent av omöjligt. Varje vuxen person har dock ett val, varje dag, att välja att fortsätta som man lever nu eller att göra någonting annat än man vanligvis brukar göra.  Det är bara du som har möjligheten att påverka din egen situation. Är det något som känns olustigt och jobbigt, har du möjligheten att stanna upp och reflektera. Vill jag fortsätta såhär, eller vill jag göra på något helt annat vis?